Ända sedan jag var barn har jag tyckt om att skriva. Skrivandet har emellertid legat stilla i långa perioder på grund av stor arbetsmängd och små barn.

​

Att skriva blir, liksom läsandet, en slags flykt från verkligheten. I skrivandet förflyttas man in i en annan värld som man är med att skapa.  Det är ett privilegium att sitta med ett slags inre schackbräde och manövrera sitt persongalleri.

​

Liksom många författare är det också teman, funderingar och bilder i ord som jag önskar förmedla. Som i de flesta uttrycksformer; konst, musik, film och litteratur, vill man gärna dela med andra, från tanke till tanke. Att dela med andra är avgörande för att få respons på historierna, föra vidare det man önskar säga eller få andra att reflektera över vissa teman. Min målsättning är att ge läsaren en upplevelse och förhoppningsvis ge upphov till nya tankar och infallsvinklar. 

 

Vad gäller barnböckerna har det sitt ursprung från då jag läste för mina barn. Då vi läst de böcker vi hade hemma så började jag hitta på egna historier. Det blev en efterfrågad följetong på kvällarna. Senare har jag tagit upp någon av historierna från den tiden men också hittat på nya.

 

Det är sagor, inga pekpinnar eller upplärning. Barn i vår digitala nyhetsspäckade tid, behöver  sagor. Det appellerar till fantasin.